Brandmän

Idag ska jag till Guttasjön och lära mig att släcka eld. Ska bli spännande - även om det känns helt galet att ränna runt i skogen med massa brandmän. Fast de brukar ju vara justa. Det finns en och annan som orienterar också så jag kanske till och med känner nån. Fast då brukar det i och för sig vara värre - då blir man mer utsatt till att vara den som gör allt först osv.

Jag minns en dag vid Waitomo Caves på Nya Zeeland. Jag och brodern hade frivilligt anmält oss till att hoppa i det 8 gradiga vattnet ner i grottorna och sedan befinna oss där - MASSA meter under jorden - i över tre timmar för att titta på glowworms (jag som inte är det MINSTA intresserad av maskar och dylikt i vanliga fall). Innan vi skulle iväg så pratade och skämtade jag rätt friskt med vår guide och det fick jag tji för sedan. Christel skulle hoppa i vattnet först, Christel skulle hoppa ner i det svarta hålet i underjorden först, Christel skulle dyka in till nästa "grott-rum" först...you name it men Christel skulle vara först! Min bror var heller inget direkt stöd. Han hade fullt upp med sitt eget liv den dagen. Allt min kära broder sa under dessa tre timmar var "vad kallt det är", "vad jag fryser", "nä, jag fixar inte detta det är för kallt" (lite visste jag om att det var hål i hans våtdräkt ).
Kyla - trodde han att jag hade tid att känna kyla? - jag var så adrenalinstinn av allt så jag kände ingenting. Visst vattnet var 8 grader - i tre timmar - men vad sjutton - jag hade ju fullt upp med att vara först. Till saken hör också att jag har en ganska så stor släng av klaustrofobi och hade verkligen fått peppa mig själv till max för att genomföra denna tur i underjorden så jag kände inget mer än rå ångest. När vi kom ut igen - ut och åter till livet - fick vi varm dusch och het soppa. Gissa vem som var först i kön?

Så - därför ska jag hålla mig grymt anonym idag. Jag vet av erfarenhet att det är lugnast.